Att märka sitt linne

Min mammas generation och generationerna före henne var mycket viktiga med sitt linne (dvs lakan och handdukar). De märkte och prydde det med spets och broderi. I lågstadiet, på sjätte klass på 1980-talet, skulle också vi sy ett dynvar (örngott) med broderade initialer. Jag har mitt kvar ännu och det är väldigt nött.

På Emmaus loppmarknad hittade jag boken Hur jag syr och märker mitt linne av Märta Adelsköld. Boken är tryckt 1930. Den är så rolig! Här finns beskrivningar av hur bysthållare och höfthållare ska se ut och vilka material man ska använda (korsettdräll eller engelskt skinn!), nattdräkter, benkläder och mycket mera. Det finns förslag på broderier på lakan, vilka bokstavsstilar som passar för servetter och dukar och vilka för handdukar. Hur linnesömmar ska se ut och hur märkning går till.

Det roligaste avsnittet heter "Hur stor ska utstyrseln vara?" Den minsta möjliga, för två personer i stan och där man "som regel tvättar ofta", föreslogs:

- 6 par lakan, ev. hälften av halvlinne och hälften av bommullsväv. Till varje par lakan två örngott.
- 1 dussin finare och 2 dussin grövre toilettehanddukar
- 3 dussin kökshanddukar av olika grovlekar.
- 1 fin duk med servetter.
- 4 st vardagsdukar med servetter.
- 1 dussin dammhanddukar.

Om man hade hembiträde behövdes:

- 4 par halvlinnelakan
- 8 par bommullslakan (om så önskas 2 par finare lakan), dubbla örngott.
- 2 dussin enkla toilettehanddukar
- 2 dussin finare toilettehanddukar
- 2 dussin kökshanddukar
- 2 dussin glashanddukar
- 2 dussin knivhanddukar
- 1 dussin dammhanddukar
- 8 st vardagsdukar
- 4 st fina dukar
- 4 dussin servetter
- 2 st stora kaffedukar
- 1 dussin teservetter

Det ni, allt detta ska märkas och broderas och tvättas (utan tvättaskin) och manglas. Vi har det lätt idag!